På 1990-talet var landslagsmannen Lars Kronstrand en av stjärnorna i Uppsalas elitserielag. Nu har hans son Noa skrivit på för Uppsala Volley.
Noa Kronstrand är bara 20 år, men ändå ganska rutinerad, med elitseriespel i Säter, RIG Falköping och Södertelge bakom sig.
– Jag började spela kidsvolley i Avesta Volley när jag var liten, och fortsatte med det tills det gick över i volley 2000 och till sist riktig volleyboll. Så om man räknar med kidsvolleyn så har jag spelat väldigt många år. Men det var någon gång under högstadiet som intresset ökade och jag fick börja träna med Säters herrlag.
Varför fastnade du för volley?
– Det är många saker som är roliga med volleyboll! Jag gillar att man varje boll får chansen att göra något jättebra och fira det med laget efteråt (minst 75 chanser per match), till skillnad från fotboll eller hockey där det ibland inte blir något mål alls. Den sociala aspekten med volleyboll gör också sporten så kul, att man får träna med ett lag flera gånger i veckan för att sträva mot ett gemensamt mål, samtidigt som man har kul tillsammans. Sen är alla coola spikes, block och försvarsräddningar också väldigt lockande!
Varför har du valt Uppsala nu?
– En stor bidragande faktor till att jag valde Uppsala är för att jag har börjat studera, och kände att Uppsala var ett bra ställe att kombinera volleyboll och studier. Sen har jag alltid lockats av lagets filosofi, att vi gör allt tillsammans som lag och att alla spelare är lika viktiga för lagets framgång. Jag har även ofta tyckt att Uppsala är det lag som ser ut att ha roligast när de spelar, och känt att jag också vill vara del av ett sånt lag. Sen har jag kompisar i laget som jag spelat med tidigare, vilket gjorde det ännu mer lockande att börja spela just för Uppsala.
Du var libero förra säsongen, men nu ska du vara vänster. Vilket gillar du bäst?
– Jag tycker båda positionerna är roliga! Vänster är nog lite roligare eftersom man får göra allt – både serve, anfall, mottag, försvar och block. Nackdelen med att vara vänster är dock att det är så slitsamt för knäna med alla hopp.
Vad hoppas du av kommande säsong?
– Jag hoppas att vi når våra mål som lag och lyckas spela det spel vi vill, och på så sätt lyckas vinna en massa matcher! Sen hoppas jag att det blir många roliga stunder med laget, både på och utanför planen. Efter bara tre veckor med laget känner jag inget tvivel om att den förhoppningen kommer bli verklighet . Sen hoppas jag också att jag tar några steg framåt i min utveckling.